“För mig är konsten och matlagningen nära sammankopplade. Jag lagar inte mat, jag skapar mat”
Helena Johansson ser sin konst och sin matlagning som en och samma, det är ett skapande. Hon brinner för att skapa både vacker konst och goda, näringsrika måltiderna till barnen på Skå skola på Ekerö.
Var jobbar du?
– Jag jobbar som kökschef på Skå skola som ligger ute på Ekerö. Det är en liten Bullerbyskola med röda små hus där jag är ensam kock. Barnen är från sex år upp till trean, och jag serverar ungefär 100 barn varje dag.
Vad har du för fritidsintresse?
– Jag gör gipskonst! Jag finns på facebook och heter Gipsdesign.
Hur började du hålla på med gipskonst?
– Jag skilde mig 1994 och bestämde mig då för att måla om mitt vardagsrum helrött, i en färg som hette kärlek. Jag hade en del möbler i vitt och tänkte då att det skulle vara snyggt med en tavla också helt i vitt, men det fanns inga. Då tänkte jag att jag väl kunde göra en själv! Så jag tog en plywoodskiva, formade några tulpaner som grund och hällde gips på det och satte i guldram. Men gips är gråaktigt, inte vitt så jag utvecklade en teknik där jag målar på gipset för att få det helvitt.
Spännande, hur har du fortsatt sen?
– Jag hade en kompis hemma hos mig som är konstnär. Hon tyckte att min tavla var häftig och sa att om jag gjorde några fler kunde jag få vara med på en utställning. Så jag gjorde det och så sålde jag alla tavlor, och det var så kul och gav mersmak.
Vad ger skapandet dig?
– Den ger mig avkoppling. Jag går helt upp i det och när jag skapar något då är jag i det helt och hållet och tänker inte på något annat. Så är det även med matlagningen, det är nästan som en mindfulness-grej.
Finns det någon likhet mellan ditt fritidsintresse och ditt arbete?
– Jag känner och jag upplever att jag inte lagar mat, utan jag skapar mat. Jag lagar inte efter recept utan jag skapar av det som finns, det som är i säsong och det jag känner för att göra just då. Det är likadant som med konsten. Jag kan inte måla en tavla på beställning utan jag gör det jag har känsla för.
Hur hamnade du i skolköket?
– Jag har jobbat i kommunen i tio år som kökschef på Ekeboslott. När jag sa upp mig därifrån blev jag uppringd av kommunens kostchef angående den tjänst jag har idag. Jag hade alltid jobbat mot vuxna tidigare så först tänkte jag hur jag skulle fixa att prata med de här små. Hur ska jag bemöta de här matgästerna? När jag var på Ekeboslott var jag väldigt drivande att utveckla salladsbuffén som vi blev lite kända för och jag tycker om bra hälsosam mat och gärna ekologisk. Då tänkte jag att om jag får in något sånt i skolkök till barn skulle det kännas jätteroligt. Och nu har jag jobbat i ett och ett halvt år och tycker att jag har världens drömjobb.
Hur har omställningen från det till ett skolkök varit?
– Helt fantastiskt måste jag säga. Jag hade ingen erfarenhet från skolkök så jag tittade lite på arbetet som man gör när man jobbar i en “vanlig” restaurang. Jag ändrade ganska mycket i restaurangmiljön direkt, jag tycker att det ska vara fint även när det är för barn. Idag har vi tygdukar på borden och det är viktigt att det ska få vara vackert. Maten ska vara fin och miljön ska vara schyst.
Hur gick det att bemöta de nya matgästerna?
– Över förväntan. Jag hade aldrig tänkt att det skulle kunna bli så bra som det blev. Det jag gjorde när jag började var att jag gick ut till varje klass och talade om vad som är viktigt att äta och tänka på, vad jag vill att de ska våga prova. Jag brinner för schysta sallader och tycker egentligen att man skulle kunna äta bara det och bli mätt, därför har jag minst 12 sallader varje dag. Barnen är lyhörda och positiva, och väldigt tacksamma. Jag vill att de ska må så bra så möjligt och lära sig så mycket så möjligt i skolan, och därför vill jag att de ska prova så mycket olika mat de kan, och de är grymma på att äta olika saker!
Vad tycker du bäst om med ditt jobb?
– Att jag får skapa även där. Sen tycker jag väldigt mycket om mötena med barnen. Det ger mig en kick när de äter nyttig mat, det känns bra inombords. Jag har ett drömjobb och jag trodde aldrig att jag skulle känna så, men jag kommer nog aldrig tröttna på mitt jobb!